Luftlust

Jag kan inte vänta längre. Tills han är min. Tills jag får ha honom nära. Det är inte länge nu, jag vet. men det känns jobbigt att vänta. Som att stå med nyckeln i låset. När man är kissnödig. Tar hundra år att få upp dörren. så känns det nu. Jag kissar snart på mig. Vill ha honom nu. Just precis nu. Känns skönt att jag inte sagt till så många. Nästan ingen. Att jag kommer hem. Jag pratar inte om det. Känner inte för det riktigt. Kanske är dumt, att inte säga något. När jag faktiskt pratar med folk. Men dom frågar ju inte, då måste man väl inte. Kanske är konstigt. Men jag orkar faktiskt inte. Vill känna på det själv först. Smaka lite på det. Innan jag blir utfrågad. Dömd. Eller bara uppmärksammad. Jag kommer ju tidigare. Det måste nog utredas.

Idag hittade jag en lapp. Den måste ha legat där sen jag åkte. En lapp om att jag är fin. Finast. Att jag är bäst. Den passade så bra in. Jag blev så glad. Fick tårar i ögonen. Tänk att snart är han nära. Jätte nära. Jag ska aldrig släppa honom! Jag tycker om min lapp. Jag tycker om honom.