Jag åker. Försvinner för en stund. Kommer inte vara nära. Det känns jobbigt. Inte att åka, men att vara borta. Att inte kunna närvara, när jag vill. När det behövs. Vi har gråtit.. Framförallt har jag gråtit. Mycket har jag gråtit. 

Det är nyttigt, att gråta. Att jag åker, är nyttigt. Jag behöver det. En vändning. Förändring.

Jag känner mig rädd, rädd att jag ska förändras. inte för att jag inte vill. För att jag inte vill tröttna. Inte vill slippa. Jag vill ha dom nära, runt mig. Tänk om jag förändras, inte vill det. När jag kommer hem. Om jag förändrats, inte orkar. Det skulle göra ont, även om det vore bra. Bra med distans. Bra med perspektiv. Det är det alltid. Men jag är rädd. 

Det är nog dom med. Vi gråter. 
Avsked är jobbigt, även om dom inte är för evigt!

Om du bara visste.. Vi som visste?