Vi förtjänar att bli lyckliga .

" Jag låg på sängen, du var bredvid mig. Vissa saker är lätta att ta för givet. Speciellt det man har, eller människor man älskar, och det som är bra i livet. Det är lätt att man glömmer varandra, det är lätt att man drömmer om annat. Såna stunder man tvivlar, och allting känns skit. Är det lätt att man glömmer och stanna, och tänka efter. "

Tänk om du visste vad du gjorde med oss, när du gjorde så här. Tänk om du visste, vad du miste. För det var du som miste. Det var vi som brast.

"And we were lovers now we can't be friends
Fascination ends, Here we go again!
Cause it's cold outside, when you coming home
Cause it's hot inside, isn't that enough?"

Jag hatar mig själv för att jag lät dig

jag visste inte att den skulle få sån betydelse som nu. Helt plötsligt förstår jag. Textens fulla mening. Och det gör ont. Jag visste inte att den var så djup. Den gick från något, till något annat. Från mig, till dig. Oss. Nu, och inte då. Du är allt.

Lämna eller bli lämnad

Jag vet, man säger att det är en gåva .Att kunna älska. Att det är det finaste, man kan göra. Men det är en förbannelse. Egentligen. För alla man älskar tas ifrån en. Försvinner, eller lämnar. Det gör så mycket ondare. Om man bryr sig. Det är bättre att låta bli. Om man håller alla utanför, på avstånd. Så slipper man. Man förlorar oavsett. Varje gång.

"But if stars shouldn't shine,
by the very first time
Then dear it's fine, so fine by me
'Cause we can give it time,
so much time with me."

Går han nu, så är det sista gången. Jag vill inte att han ska gå. Men jag vill inte att han stannar. Stanna för att han tycker synd om mig, oroar sig. Så han går. Tar med sig hjärtat, mitt hjärta. Stänger dörren. Borta. Lämnar mig tom, ensam. När inget kunde bli tyngre, föll det lilla som fanns kvar. Min kropp gör ont. Bultar.

Alla försvinner, samtidigt. Det blir tomt. Ekar, i huvudet. I lägenheten också. Hjärtat slår hårt, nästan för hårt. Jag orkar inte höra. Stänger av. Stänger ute. Ingen är ändå där. Ingen ser. Spelar ingen roll. Jag lägger av, och lägger ner.

Jag respekterar. Vill förstå. Jag tycker om, mycket. För mycket, ibland. Ofta. För mig är du mycket, självklart. Ibland är det skrämmande. Ofta inte. Inte längre. Jag är säker. Jag älskar. Det är konstigt. Inte att jag älskar. Dig. Utan att veta. Att det inte spelar någon roll. Det bara är, så. På riktigt. Du får vara som du vill. Det är så jag vill ha dig.

Allt gör så ont. Det är inte meningen.Jag vill ha dig här.