Idag gjorde jag det. Lyfte på locket. Var beredd på explosion. Men allt sipprar. Lite i taget. Gör mig trött. Ledsen. Varför måste man orka? Vara stark. Kan man inte få vara liten? Gömma sig. Det vore skönt. Så många frågor. Men jag vågar inte ställa dom. Vill inte höra svaret. Det gör för ont. Livet.

Allt är sig likt, ändå så annorlunda. Skorna passar inte, längre. Det gör ont att gå. Jag vill springa, men jag kan inte. Jag vill fly, men det går inte. Vem har jag blivit, och vart tog jag vägen? Är det dags att smaka på frukten, är den mogen? Jag är trött på det sura. Bittra. Det gör ont.

Jag sitter fast, kommer inte loss.