Så kom den riktiga kylan hit. Lagom till att han lämnade, för värmen. Då kom den, tillsammans med tomheten. För att växa sig stor, outhärdlig.

"Submerging from your world, And back into my bliss
A day rolled into one, Is burning on my lips
Blurring all your words, Until they don't exist
And in a parallel universe, It's me you can't resist"

Jag vill inte skämmas mer. För att jag älskar, dig. Det är ju det finaste, man kan göra. Att älska, som jag älskar dig. Även om du inte älskar mig. På samma sätt. Vill jag inte skämmas. Jag är kär. I dig.