 |
Det är konstigt det där. Det där med rädsla. När man är rädd för saker man inte borde bry sig ett skvatt om. Man tror att det är ett problem. Man inbillar sig att det är ett problem. Men det är det inte. Det är normalt. Alla känner så. Det blir alltid så. Fast helst skulle man undvika det. Det gör det jobbigt. För man önskar att man kunde göra det annorlunda. Att det var annorlunda. Vi är annorlunda. Fast egentligen är vi som alla andra. Som vanligt.
Vi pratar inte om det. Jag vill inte prata om det. Jag får ångest av det. Så vi låter bli. Lika bra. Hellre det än att bråka om det. Men egentligen är det inget att bry sig om som sagt. Jag bryr mig inte. Men magen säger "aj", känslan säger "spring". Det är ett prov. Hur feg är jag på en skala? Vågar jag ta steget. Steget över gränsen. Gränsen som jag själv dragit. Eller står jag kvar. Tittar på andra sidan och övertygar mig själv om att det är bättre? Är en fegis. En fegis som inte kommer någonstans. Aldrig får veta. Aldrig kommer längre än vart jag är. Förblir det samma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar