Jag blir alldeles varm, när jag tänker på det. På hur mycket jag tycker om honom. Att han är finast. Att jag bara vill vara med honom. Ingen annan. Det intresserar mig inte. Det är lite skrämmande. Fast på ett mysigt sätt ändå. Jag känner mig nöjd. Det finns ingen bättre. Inte för mig. Inte som får mig så glad. Så som just han får mig att bli glad. Trots hans dumheter och irriterande sidor.Hans mänskliga brister. Så väger dom bra tyngre. Han är bäst. Underbar på alla sätt, även i det dåliga. Det dåliga gör honom bara ännu mer underbar. Speciell.
Vi har sett alla sidor hos varandra. Bra som dåligt. Ändå fortsätter jag att upptäcka nya saker. Sidor. Överraskas och imponeras! Det här är något som vuxit fram med tiden. Under en lång tid. En prövande tid. Viktig tid? Vi har byggt något eget. Som bara vi förstår. Som bara vi delar. Vårat. Vad vi kallar det. Eller inte kallar det, spelar ingen roll. Det är vårat. Så länge vi vill och tycker om det, är det bra.
Det här är min kärleksförklaring. Bara till honom!

