Honom

Jag blir alldeles varm, när jag tänker på det. På hur mycket jag tycker om honom. Att han är finast. Att jag bara vill vara med honom. Ingen annan. Det intresserar mig inte. Det är lite skrämmande. Fast på ett mysigt sätt ändå. Jag känner mig nöjd. Det finns ingen bättre. Inte för mig. Inte som får mig så glad. Så som just han får mig att bli glad. Trots hans dumheter och irriterande sidor.Hans mänskliga brister. Så väger dom bra tyngre. Han är bäst. Underbar på alla sätt, även i det dåliga. Det dåliga gör honom bara ännu mer underbar. Speciell.

Vi har sett alla sidor hos varandra. Bra som dåligt. Ändå fortsätter jag att upptäcka nya saker. Sidor. Överraskas och imponeras! Det här är något som vuxit fram med tiden. Under en lång tid. En prövande tid. Viktig tid? Vi har byggt något eget. Som bara vi förstår. Som bara vi delar. Vårat. Vad vi kallar det. Eller inte kallar det, spelar ingen roll. Det är vårat. Så länge vi vill och tycker om det, är det bra.
Det här är min kärleksförklaring. Bara till honom!

My Moon My Man













Det är konstigt det där. Det där med rädsla. När man är rädd för saker man inte borde bry sig ett skvatt om. Man tror att det är ett problem. Man inbillar sig att det är ett problem. Men det är det inte. Det är normalt. Alla känner så. Det blir alltid så. Fast helst skulle man undvika det. Det gör det jobbigt. För man önskar att man kunde göra det annorlunda. Att det var annorlunda. Vi är annorlunda. Fast egentligen är vi som alla andra. Som vanligt.

Vi pratar inte om det. Jag vill inte prata om det. Jag får ångest av det. Så vi låter bli. Lika bra. Hellre det än att bråka om det. Men egentligen är det inget att bry sig om som sagt. Jag bryr mig inte. Men magen säger "aj", känslan säger "spring". Det är ett prov. Hur feg är jag på en skala? Vågar jag ta steget. Steget över gränsen. Gränsen som jag själv dragit. Eller står jag kvar. Tittar på andra sidan och övertygar mig själv om att det är bättre? Är en fegis. En fegis som inte kommer någonstans. Aldrig får veta. Aldrig kommer längre än vart jag är. Förblir det samma.