God fortsättning, gott nytt år. Osv osv. Det är därför ni är bäst!
Hade det inte varit, för alla dom. Då hade jag inte klarat av, överlevt. Det tunga lyftes från mina axlar. Allt tack vare dom. Tack vare, att jag inte var ensam. Att dom fanns där. Att jag var trygg.

Dom första timmarna på nya året, hann jag: Frysa ihjäl. Pussas. Hitta folk. Skaka rumpa. Tappa bort folk. Dricka öl. Gråta. Dansa. Fälla en glädjetår. Minnas. Kramas. Gråta lite till. Dricka lagom med öl. Dansa lite mer. Tappa bort, och hitta folk. Skratta. Dansa in i folk. Skaffa nya bekantskaper. Glömma vad dom nya heter. Sluppit sne:a. Sitta sömnlös. Nöjd.

"But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough
And you didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records
And then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know
Now you're just somebody that I used to know
Now you're just somebody that I used to know"

Vi gick från allting, till ingenting. Vi var nära. Blev ingenting, ingenstans. Det var du, som la ribban. Men jag ser inte hur jag kommer förbi. Hoppa över, går inte. Krypa under, känns svårt.

Allt gör ont. Fruktansvärt. Allting har rasat, innanför. Att jag inte gått i fler, bitar. Är ett under. Mitt yttre håller ihop. Och jag förstår inte hur. Jag är bedövad. Men ändå skär det, i hjärtat. Jag blundar, vänder bort. Skakar av mig. På något sätt. Jag älskar dig, oavsett.

GOD JUL DÅ!

"We made it through storms, made it through rain
It's been a long way and now I'm here
Trying to get back what you gave me
you don't need to save me, you broke my fears"

Känner mig ihålig, urgröpt och tom.
Ett skal utan innehåll. Utan vett eller mening.

Jag har packat dina kläder, i påsar. En process. I mig själv. Jag har fått mitt avslut. Pratat ut. Gråtit, massor. Kramat, saknat, och gråtit ännu mer. Tagit steget. Utanför. Släppt taget, och gråtit mer. Inte kunnat, gråta mer. Varit avtrubbad, nollställd. Inte orkat. Men tanken, att du ska ta din kudde. Gör ont. Hugger. Att den ska lämna, min säng. Får mig att gråta, igen.

"Med stormade känslor, och brustna hjärtan. Bland krossade drömmar, och spruckna läppar. Och allt vi kan göra är att gå ut och dansa, bland sosiopater och sjuka tankar. Utan mening att leva, utan orsak att dö. Utan mening att leva, utan orsak att dö. Så vi gör någonting, som är mitt i mellan. Ett liv, en dröm och en inre längtan, och att allt ska bli bra och någonting ska hända. Och ingen tror på kärlek, ingen tror på kärlek"

Nu när känslorna är bedövade, är det bara hjärnan som måste glömma.

Dags att släppa taget och sluta drömma.

Det är när själen vill ut, som hjärtat brister.
När tankarna snurrar, och trösten vi mister.

 

All the while you're standing still you're always in the past. 

You won't let the good times in,

if you do you make sure they won't last. 

Can't you see the lights they're shining to lead you back again? 

My heartbeats can be a silver lining just listen well to them.

Inget spelar någon roll, men allt gör fruktansvärt ont?! Jag måste släppa taget, men hela kroppen skriker. Vill inte. Det är fel. Men hjärtat säger stopp. Det går sönder, är trasigt. Antingen du. Eller jag.  
Hur jag än gör förlorar jag.