Han kommer bli vräkt. Han säger att han ska dra. Dra från stan. Jag vill inte det, men förstår. Vart? Det vet han inte. Behöver inte vara länge, men ett tag. Jag vill säga att han inte får. Men då kanske han tycker jag är dum. Jag vill säga att jag följer med. Men vågar inte, han kanske tycker jag är jobbig. Jag vill ju uppmuntra. Om han ska göra något. Som han gjorde när jag skulle åka. Han väntade. Jag borde kanske också? Men jag vill inte vänta mer. Känns som det är det enda vi gjort. Alltid. Jag vill vara med honom. På riktigt. Så ska han försvinna, kanske. När jag äntligen kommer hem. Kanske innan. Vad vet jag. Jag önskar jag kunde göra något. Något bra. Han får bo hos mig. Det vet han. Men det är inte samma, det vet jag. Det är en jobbig känsla. Att inte veta vart man ska bo, länge. Ha sina saker. Flacka runt. Jag vill gömma honom. Från hyresvärden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar