Vi gick från allting, till ingenting. Vi var nära. Blev ingenting, ingenstans. Det var du, som la ribban. Men jag ser inte hur jag kommer förbi. Hoppa över, går inte. Krypa under, känns svårt.

Allt gör ont. Fruktansvärt. Allting har rasat, innanför. Att jag inte gått i fler, bitar. Är ett under. Mitt yttre håller ihop. Och jag förstår inte hur. Jag är bedövad. Men ändå skär det, i hjärtat. Jag blundar, vänder bort. Skakar av mig. På något sätt. Jag älskar dig, oavsett.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar