Luftlust

Ibland läser jag. Det skulle kunna handla om oss, förut. Jag känner igen mig, tankarna. Jag känner förvirringen. Men det får mig att le, för jag förstår. Det får mig att önska att han var här, ännu mer. Att jag fick vara liten sked. Känna honom andas tungt i min nacke. Sova nära, pussa på ibland. Sova så där djupt.
Jag sover med hans tshirt varje natt. Den luktar inte mycket längre. Men det lilla, värmer i magen. Det är mysigt. Det går att zippa på den. Det tycker jag om, ger ro. Jag är knäpp, men det är ju en vana. Han vet hur jag menar, och jag vet att han ler. Jag kan se honom le, han är fin. På alla sätt och vis.