Jag är proppad, med piller. Har fått en mall över hur, hur jag ska vara. Det är fel att kliva utanför. Farligt. Blir inte accepterat. Finns inget utrymme. Bit ihop, tryck ner. Håll undan och le. Jag tassar på tå. På tå kring min egna känsla. Jag har ingen egen vilja. Är det någon som ser? Det vet jag inte. Jag märker inte, om dom hör. Jag ser inget, längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar